I skrivandets stund är mitt inre en aning rörigt. Jag har precis fått reda på att en nära bekant till oss själv avslutat sitt liv och frågorna i mitt inre är många. Samtidigt är jag så otroligt glad över att en annan god och nära vän, som efter ett smärtsamt missfall nu är gravid, snart ska få liten bebis. Så mitt inre är rörigt, men det är inte första gången det sker och jag vet att för att kunna hantera livets plötsliga svängningar, tillåter jag mig själv att helt enkelt ”hänga med” livet. Jag gråter, skrattar, tvivlar, blir arg, hoppas och ber och sen går jag vidare.
De flesta människor drabbas flera gånger i livet av att livet rasar ihop. Det som inte fick hända har hänt och livet blev inte som vi önskat. Men det som kan bli något nytt är vad vi då gör med livet. Jag brukar ofta säga: Vi lever inte under omständigheterna, vi lever över! För vi behöver inte tillåta omständigheter att styra våra liv, istället kan vi leva trots dessa. För livet är mer än det du och jag kan se nu.
Jag har haft förmånen att under december månad vara med och dela ut Sisters Julpåsar till kvinnor som lever i missbruk, prostitution och hemlöshet. Jag var bland annat med på Malmskillnadsgatan i Stockholm och på kvinnofängelset på Färingsö och delade ut julpåsarna. Vi pratade, skrattade, grät och bad tillsammans. De flesta kvinnor jag mötte uttryckte med skärpa, att den livssituation de nu befann sig i, inte skulle få fortsätta. Nej, en förändring måste ske. Att sälja sin kropp, missbruka heroin, eller om man var i fängelse, vad det än var som hänt, så var det många som berättade för mig om vilka förändringar de ville göra i framtiden.
Och jag tror på dem. Jag tror lika mycket på deras möjligheter att leva livet en gång till, som att jag och du ska få göra det. Men de behöver få lika mycket stöd, uppmuntran, kärlek som alla andra. För många av dem smyger sig passiviteten på, en hjälplöshet över att inte kunna påverka sin livssituation och den är förödande. Ingen människa är mindre viktig eller mindre värdefull än någon annan. Oavsett vad vi gjort, vem vi är, vilken tro vi har, om vi är sjuka eller friska eller vad vi än bär med oss i våra liv så behöver vi se till hjärtats inre. Där finns alltid en längtan efter förändring och den behöver vi se och uppmuntra hos varandra.
Jag läste nyligen om en kvinna som hette Margret. Hon hade använt decennier i sin kamp mot den depression och oro som hade sin grund i en händelse i skolan. Hennes lärare som blev less på hennes senfärdighet fick henne att stå i klassrummets mitt medan hon kallade fram de andra eleverna och de fick alla skriva något dåligt om Margret på tavlan. De var totalt obarmhärtiga: ”Margret är ful”, ”Margret luktar”, ”Margret är dum”. Alla 25 eleverna kom fram till tavlan och skrev dessa saker.
Margret hade i hela sitt liv aldrig kommit förbi dessa ord. Slutligen gick hon till en psykolog för att få hjälp och gick där i 2 år. Så kommer hon till det sista samtalet, då psykologen ber henne att gå tillbaka till lektionssalen och återigen gå igenom allt i detalj. Vad de skrev och hur hon kände det. Det blev fruktansvärt. Hon klarade det med en mängd stopp, men sedan bröt hon ihop.
Hon grät en lång stund innan hon hörde sitt namn nämnas. ”Margret, Margret…”. Då tittade hon upp och såg in i ögonen på sin psykolog.
– Margret, du utelämnade en person.
– Det gjorde jag inte, jag har levt med den här berättelsen i fyrtio år. Jag känner igen varje elev.
– Nej Margret, du glömde en person. Han sitter längst ner i klassrummet. Han står upp, går fram till din lärare. Han får en krita och tar den. Nu går han över till svarta tavlan och tar upp tavelsudden. Han stryker ut allt som skrivits på tavlan av de andra eleverna. Det är helt borta.
Ser du vem det är Margret, det är Jesus. Och se, nu skriver han nya meningar på tavlan: ”Margret är älskad”, ”Margret är vacker”. ”Margret är stark”, ”Margret är modig”, ”Margret är vänlig och snäll”…
Då började Margret gråta igen, men snabbt började hon le och sedan skratta och sedan gråta av glädje. (Mike Yaconelli, Messy Spirituality)
Margretes förändring som hjälpte henne vidare i livet blev hennes tro på Jesus. Han gav hopp, framtidstro och nytt självförtroende. Hon kunde nu se sig själv från ett annat perspektiv– nämligen att hon var älskad för den hon var!
I min tro på Gud så finns en inre övertygelse om att jag och du är villkorslöst älskade av Gud. Vår bakgrund har ingen betydelse för den kärleken. Den Gud som jag tror på säger: ”Se, jag gör allting nytt” (Uppenbarelseboken. Kap.20:5).
Gud vill inte att vi ska grotta ner i oss i vårt förflutna eller i våra omständigheter. Han ser framåt och uppmanar oss att göra detsamma. Han är inte heller passiv och oförmögen att verka i våra liv. Tvärtom, Hans löfte ”Se jag gör allting nytt” innebär att oro byts ut mot frid, att det som är trasigt kan bli helt, att sorg förvandlas till glädje, passivitet till kreativitet och bundenhet till frihet.
Collage: Jeanette Engqvist
