Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn.

Året var 1987 och popgruppen Triad sjöng julsången ”Tänd ett ljus” som sedan dess har blivit en julklassiker i Sverige. Textens innebörd får allas hjärtan att fyllas av hopp. Hopp om att det finns en ljusare framtid. Hopp för det vi tror på och hopp för det vi längtar efter att få se. Även i år kommer sången att spelas och vi blir då återigen påminda om att vi inte kan leva utan hopp.

Färska rapporter visar att varannan 18-åring tror på jordens undergång. Bland 15-åriga tjejer berättar cirka 40 procent att de mer än en gång i veckan känner sig nere. Detta är nästan varannan tjej i vårt land!
Missbruksproblematiken ökar och syntetiska droger, till exempel Spice, blir allt lättare att få tag på och dödar snabbt och utan nåd. Barn misshandlas, utnyttjas, barnsexhandeln ökar och i snitt ett barn i varje klass utsätts för sexuella övergrepp.
Hur kan det bli ljusare igen, i ett land som bara blir mörkare?
Svaret på frågan kanske finns i våra egna hjärtan? För hur är det med oss? Bryr vi oss tillräckligt mycket om vad som sker för att börja göra något? Tänder vi ljus? I Bibeln kan vi läsa att ”tron utan gärningar är död”, men så är det även med ”ord utan gärningar”. Jag törs nog påstå att världen, eller varför inte den plats där vi bor, skulle kunna bli så mycket bättre om du och jag vågade göra skillnad – både i ord och gärning.

För många år sedan gick det en film som hette Skicka vidare. En film som är värd att se om och om igen, eftersom den ger oss en känsla av att det faktiskt går att hjälpa och uppmuntra andra människor.
Författaren till boken Pay it forward fick en natt oväntad hjälp. Hon hann aldrig tacka dem som hjälpte henne; istället skrev hon boken.
SvD Nyheter berättar om händelsen: ”Det var en mörk natt i Los Angeles. Catherine Ryan Hyde körde med sin bil igenom ett ruffigt område och plötsligt dog motorn. Alla lamporna slocknade, lågor slog upp från motorhuven och snart var hela framsätet rökfyllt.
När Catherine kastade sig ur bilen, fick hon se två män som kom springande emot henne. Först fick hon panik och tänkte att de skulle attackera och råna henne. I det här nedgångna bostadsområdet skulle hon aldrig ha klivit ur bilen om hon inte varit absolut tvungen – särskilt inte mitt i natten.
Men de två männen rusade förbi henne, slet snabbt upp motorhuven och slängde en filt över lågorna. När brandkåren kom dit en stund senare var elden redan släckt. Med fara för sin egen säkerhet – bilen hade kunnat explodera vilken sekund som helst – hade de två främlingarna räddat Catherines bil och kanske även hennes liv.
När den första chocken lagt sig och hon insåg vad männen gjort för henne var de dock redan borta. Hon fick inte ens möjlighet att tacka dem.
– Spontant utgick jag från att de ville utnyttja min sårbarhet, men när jag sedan insåg vad de gjort för mig blev jag helt överväldigad. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra av den godhet som de hade visat mig, berättar Catherine Ryan Hyde i en mailintervju från San Francisco.
– Men efter en tid lade jag märke till en förändring hos mig själv. När jag var ute och körde, satt jag hela tiden och sökte med blicken längs vägkanten för att se om det var någon annan som fått problem med bilen och som behövde min hjälp. Jag hade gått från att vara en person som aldrig skulle ha stannat för att hjälpa en främling, till att bli en person som aktivt letade efter någon att hjälpa. Det är en stor förändring. Poängen med att göra goda gärningar för främlingar är att det bryter ned barriärer mellan människor och skapar en samhörighetskänsla”.

Vid advent tar vi fram våra adventsstjärnor och adventsstakar och våra kyrkor fylls med människor. Adventstiden berättar om Jesu födelse. Den berättar om människans räddning och om Guds närvaro när livet inte blir som vi tänkt, men även om gemenskap och hopp i världens mörker.
Gud är inte längre fördold, genom Jesus uppenbarar han sin kärlek och omsorg. ”Ljus skall lysa ur mörkret”, säger Gud och vänder sitt ansikte till oss genom Jesus och vi minns det ljus Jesus kom med när han föddes till vår värld. Den natten lyste ett ljus som aldrig förr – natten då Gud blev människa. Det ljuset skänker livskraft och hopp för framtiden.
Om Guds ljus får lysa upp vårt inre kan vi bära ljuset vidare så att mörker inte behöver råda i människors liv, för ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom”. (1 Johannes 1:5)
”Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret”. (Johannes 12:46) Detta ljus ger ljus och hopp från insidan. Överallt där mörkret har tagit makten, kan vi sprida ljuset genom att ge uppmuntran, kärlek och liv.
När människor befinner sig i mörkret kan de inte se ljuset. Då är det viktigt att vi bryr oss och inte behåller vårt ljus för oss själva. Livet är här och nu. Gud är här och nu. De som behöver dig är här och nu, och de behöver din närvaro som sprider ljus och hopp i ord och handling.

Så tänd ett ljus för allt du tror på, för det som brinner i ditt hjärta och som behöver bli synligt för alla. Skicka det vidare. Det ljus som du förmedlar kan ge hopp och uppmuntran. Låt din hand sträcka sig mot någon som behöver värme och medmänsklighet. Ditt ljus kan ge styrka åt någon att klara av ännu en dag. Ditt ljus kan förvandla liv… skicka det vidare!
Fotocollage: Jeanette Engqvist

Kommentera

Kommentarer