För en hel del år sedan var jag på min systers möhippa. Hela dagen var fylld av fart, glädje och en hel del galenskaper. Bland annat skulle min syster hoppa bungyjump. En aktivitet som fick mig att känna kalla kårar efter ryggen. Tanken på att min älskade syster skulle hoppa från en lyftkran med endast ett gummiband fäst vid fötterna fick mig att vilja skrika: ”För allt i världen, gör det inte!” Men inte vågade jag det, utan istället började jag inspektera lyftkranens konstruktion och hur killarna som jobbade med detta verkade vara. Kunde de verkligen sitt jobb, jag menar på riktigt?
Jag kastade blickar på min syrra som inte alls verkade rädd. Nej, hon bara skrattade och sa att det här var efterlängtat. Så jag bestämde mig för att peppa mig själv att allt skulle gå bra, att gummibandet skulle hålla, att hon inte skulle landa med huvudet i backen och att killarna som jobbade med detta visste vad de gjorde. För visst vågade jag lägga min systers liv i deras händer?
Så jag fortsatte intala mig själv att allt skulle gå bra. En positiv attityd skulle säkert göra hela den här grejen mycket trevligare och det hela skulle ju snart vara över.
Eller var det nu dags att göra något religiöst? Jepp, utan tvekan. Jag knäppte mina händer och bad om Guds beskydd och hans änglars närvaro när syrran släppte taget och föll rakt ner dinglandes i detta gummiband.
Jag vet inte vem av oss som var mest rädd, men ner kom hon alldeles rusig av spänning och glädje.
Livets resa innebär många gånger att vi utsätts för risker. Vissa är självvalda och andra kan tillhöra livets överraskningar. Jag tror att vi behöver dem, för om vi inte bejakar dem går vi miste om det som kan ge livet mål och mening. Nyligen så pratade jag med en person som gått igenom sin andra skilsmässa. Han sa: ”Aldrig mer en relation för mig. Att älska någon slutar alltid med skuld, sorg och smärta. Hädanefter ska jag leva som singel.”
Att utsättas för att bli älskad och ge av sin kärlek hade nu fått sin dom – detta gick inte att kontrollera och den risken vågade han inte ta. Men det finns inga garantier för att du och jag skulle må bättre om vi endast gjorde det som vi visste i förväg skulle ge ett positivt välbefinnande.
Ibland när jag är ute och föreläser om att ”Våga tro på din dröm”, upptäcker jag att jag själv blir väldigt peppad och uppmuntrad av mina egna ord. För jag behöver det, jag behöver höra gång på gång att jag kan, att det är okey att misslyckas, men att jag kan ändå. Därför är jag inte så rädd att ta en risk och misslyckas, för jag har upptäckt att ett misslyckande är ingen händelse utan snarare en bedömning av en händelse. Misslyckandet är inte något som sker med oss eller en etikett som vi sätter på något. Det är ett sätt att se på ett resultat.
Innan Jonas Salk utvecklade ett poliovaccin som var effektivt kom han med tvåhundra som inte fungerade. Någon frågade honom: ”Hur kändes det att misslyckas tvåhundra gånger?”
”Jag har aldrig i livet misslyckats tvåhundra gånger” svarade Salk. ”Jag har lärt mig att inte använda ordet misslyckande. Jag har bara upptäckt tvåhundra sätt att inte vaccinera mot polio.”
Och när Edmund Hillary efter flera misslyckade försök att bestiga Mount Everst stod nedanför berget knöt han sin näve och sa trotsigt: ”Jag ska besegra dig en dag. För du blir inte större än så där – men jag växer fortfarande.” Varje gång Hillary klättrade och misslyckades lärde han sig något och en dag misslyckades han inte.
Att våga ta en risk leder till att du och jag kan få upptäcka livets möjligheter här och nu. Tror inte Gud har skapat oss till ”soff-TV-hängmys-potatisar”. Nej, Han har ett syfte med våra liv. Han har gett oss gåvor, kreativitet, intelligens, förutsättningar och även modet att göra det som kan ge tillfredsställelse i livet.
Utmaningen till att ta en risk ligger i att övervinna rädslan. Rädslan att misslyckas, att bli utskrattad, inte betrodd eller att helt enkelt inte själv orka med hela vägen ut. Så jag vill att vi använder vår fantasi lite. Tänk dig att du kunde få se allt som Gud skulle kunnat göra i ditt liv om du hade tillåtet det. Tänk dig vad Han skulle kunnat göra med din talang, med din begåvning om du hade litat på Honom. Tänk dig vad Han skulle kunna göra med dina relationer, och din ekonomi om du hade litat på honom. Tänk om du till sist knäpper dina händer och ber Gud om hjälp – Han som känner dig och vet vad som är det bästa för dig och som förmår göra långt mer än vi kan be eller tänka.
”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Den kunskapen är för underbar för mig, den är så hög att jag inte kan fatta den.”
Psalm 139:1-6
Våga ta en risk – Du kan lita på Gud!
Collage: Jeanette Engqvist
